good kid, m.A.A.d city

 
Tveklöst bästa just nu.

Vill aldrig lyssna på något annat igen.

 
The Weeknd alltså, vilken man. Det här toppar allt jag har hört på länge. Triolgy är ett album bestående av tre skivor innehållandes tio låtar var - där varje låt är värd otaliga lyssningar, jag är fast. Rekommenderar även starkt House Of Balloons / Glass Table Girls som är klockren och gav mig rysningar i början. 

Bästa tröjan ever.

Ville bara visa vad jag var och hämtade ut på ICA idag. Nöjd tjej, frågan är bara när jag ska använda den? 

Purity Ring - Shrines

 
Jag älskar att hitta skivor som får mig att känna så som den här gör. Där varje låt är fantastisk och skivan kan rulla på ett par, tre gånger innan man märker att den ens gjort det. Helst ska den spelas i ordning också. Ni finner den här

Spellista: Oktober 2012

 
Jag tänkte att jag skulle fortsätta med det här med spellistor. Så därför får ni oktobers spellista nu så att jag kommer ikapp lite. Klicka här eller på bilden för att öppna den!

Sail To The Sun


WAVVES nya låt är så sjukt svängig och dutsig att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen.

Musikvideo: vecka 41

 
Idag tröstar jag mig med SebastiAn, fransk DJ och producent. Orden fransk och elektro klingar nästan alltid positivt i mina öron. Jag menar - Med fenomen som Daft Punk och Justice så kan det ju inte gå fel? Just den här låten är otroligt flitigt spelad bland mina spellistor och jag längar så tills det där magiska ögonblicket då den här låten spelas på ett dansgolv där jag befinner mig. (Gärna i Paris!)
 
Jag är visst inte så bra på det här med att blogga längre, men förhoppningsvis hinner jag slänga in mer än endast ett inlägg nästa vecka.

Musikvideo: vecka 40

 
Det är dags att dämpa söndagsångesten igen (Jag vill inte jobba imorgon!) med lite musik. Den här gången är det engelska Breton som får agera ångestdämpande. Jag skulle vilja säga att det här bandet spelar en slags experimentell, elektronisk, rock.  Killarna har hängt ihop sedan 2007 och det var i år som jag hörde dem för första gången. Jag var på Hultsfredsfestivalen, med de bästa tjejerna man kan tänka sig, när vi bestämde oss för att se bandet Breton på Yellow Stage. Jag hade aldrig hört bandet innan dess men ställde mig ändå längst fram i mitten och det är verkligen inte något jag ångrar. Fy tusan så bra de var och gudars vad kär jag blev. 


Musikvideo: vecka 39

 
Idag dämpar jag söndagsångesten med drömliknande elektro från Kanada. Dock måste jag erkänna att jag, till en början, var något tveksam till denna överhypade duo vid namn Purity Ring. Men jag sparade ett par låtar på Spotify för att ge dem en chans och det slutade med att jag lyssnade igenom hela skivan - Tre gånger i rad. Debutalbumet Shrines släpptes 23 april i år, har ni inte lyssnat på det rekommenderar jag er att göra det snarast!
 
Nu ska jag, för övrigt, fortsätta dö bakisdöden.

Spellista: September 2012

 
Enligt mig är Spotify något av det bästa som finns. På grund av mitt jobb sitter jag framför datorn nästan 40 timmar i veckan vilket gör att jag hinner lyssna på väldigt mycket musik. Då passar det bra att betala 49 kronor i månaden för Spotify Unlimited, hur bra som helst!
 
Jag gör en spellista för varje månad och har gjort det sedan maj 2011. Det som jag tycker om mest är att jag kan gå tillbaka i mitt arkiv och lyssna igenom en spellista och minnas tillbaka hur jag kände och mådde och vad jag hittade på just den månaden.
 
Jag tänkte börja dela med mig av de spellistorna här på min lilla blogg, sådär runt den 25e varje månad. Fast spellistorna sträcker ju sig från första till sista dagen i varje månad. Klicka här eller på bilden för att komma till spellistan!

Min favoritmusik.


Bildkälla 

Jag vet inte om någon av er har lagt märke till det lilla, vertikala, kasettbandet i menyn? Det är i alla fall en länk till min absolut bästa spellista på spotify, har igång den minst en gång om dagen. Där finns både mycket- och mindre kända band och artister. Om ni vill spara min spellista på ert spotify-konto, klickar ni bara på "+ add playlist" i högra hörnet när ni har öppnat spellistan.

Paramore, KB-Hallen, Köpenhamn.






Foto: Mikaela

Jag lämnade huset runt ett på eftermiddagen och lade mig i sängen klockan tre på natten. En fjorton timmar lång utflykt som tog ut sin rätt på kroppen. När jag kom hem kändes det som om min rygg skulle gå itu, och jag har troligen dragit på mig en förkylning. Men det var det värt. Där kryllade av små fangirls (Jag har nog aldrig kännt mig så malplacerad som under You Me At Six's spelning.), men det var ju bra för min del för då såg jag faktiskt fram till scenen utan att behöva hoppa eller stå på tå tills mina fötter krampar ihop. Det enda jag saknade var "All I Wanted".

▲▲▲


Foto: här och här.

Jag blev väldigt glad idag när jag fann Empire Of The Suns skiva "Walking On A Dream" som special edition på spotify.

Trehundra kronor fattigare.



Idag har jag varit med Mikaela och Josse på We Love Music och Helsingborg, där Markus Krunegård hade "spelning" och signering. Jag tog inga egna bilder, men de andra två gjorde det så det kanske dyker upp bilder från deras kameror senare. Mycket värt!

Top notch

Foto: Muse.mu

Jag har blivit en Muse-tönt. Det här ger mig goosebumps, det känns väldigt synd att jag missar dem i Köpenhamn.

Det kommer att bli galet.



Ge mig första december nu.

Ett sånt där härligt minne.


Foto: Mikaela (och jag?)

Den tredje mars detta året såg jag söta Timo, för fjärde gången i mitt liv, tillsammans med Mikaela. Inget slår den andra gången, men den här gången var det enbart Timo och Lars på scen och mysfaktorn låg på max.


"for Emma, forever ago"



I onsdags köpte jag min andra LP-skiva. Den är mycket fin, jag tycker om den. Bon Iver är något av det bästa.

Det var rätt så fett.



Senast jag var på en påkostad konsert, där jag hade sittplats, var Green Day 2005. Men detta var, out of this world, alltså. Scenen var helt sjuk, och det kändes som något som bara U2 hade kunnat komma på. Mot slutet av konserten var där en discokola som gav discoljus över hela Ullevi, jag har aldrig sett något liknande. Det var otroligt vackert. När Bono lät publiken sjunga första refrängen i "Pride (In the Name of Love)" så kändes det som om hela arenan skulle brista. Något av det häftigaste på länge alltså. Det känns så otroligt bra och nästan lite overkligt att få se det band vars musik man levt med sedan barnsben. Bilder från konserten på Rockfoto kan ni kika på här. (Såhär mycket har jag nog aldrig skrivit i ett inlägg, hihi.)


Today is the day.


Foto: Google

Det kommer nog bli rätt så fett. Vi hörs imorgon.

RSS 2.0